Välkommen till Himlatoner med Bosse Grevinger

Fortsättning från del 3.
Minnesboken avslutades emellertid allt utom vagt med Hjalmar Gullbergs nenie över skaldesystern, " Död amazon". Den hade publicerats tidigare -- närmare bestämt i Bonniers Litterära Magasins
majnummer 1941 -- och hade snabbt gått ut över landet och blivit mångas egendom.
I fyra strofer med inbördes stegring frambesvors Karin Boyes egenartade yttre, och hennes individuella öde bragtes i harmonisk relation till hjältemusiken från nederlagets seger i nuet och forntiden, så som den tonar det västerländska kulturarvet:

" Ej har Nike med segerkransen krönt vid flöjtspel och harposlag
perserkonungen, jordens gissel, glömd förvittrar hans sarkofag.
Hyllningskören skall evigt handla om Leonidas`nederlag."
Dikten fick ett efterspel som -- i och för sig bagatellartat --
ändå kan ge en tankeställare. I recension i Dagens Nyheter den 2 oktober 1942 " Fem kornbröd och två fiskar", som andades stor beundran för Hjalmar Gullberg och ringa förståelse för Karin Boye,
fällde anmälaren det föga sannolika omdömet att " hans dikt till erinringen av den döda Karin Boye kommer att leva längre än poemen av denna skaldinna själv, som personligen var så vinnande genom sina stora, undrande ögon och sin renhjärtenhet".

De obetänksamma eller insinuanta orden verkade på många starkt sårande.
Telefoner ringde, brev skrevs, harmnsna ord växlades.
Kort sagt: allt gav bilden av moralisk upprördhet.
Och moralisk indignation är alltid misstänkt, har Karin Boye själv sagt.
Låt oss därför följa hennes anvisning och något undersöka detta specialfall.
Berodde upprördheten på att orden, genom att de uttalades på ledande plats, fick en klang av något auktoriativt, av sakkunnigt utlåtande?
Om de hade stått i ett avsides blad eller härrört från en obskyr penna så hade förmodligen ingen fäst sig vid den.
Eller var det möjligen så att de uppfattades som en mskulin förolämpning mot kvinnokönet?

Nej, dom som var med och då delade känslorna vet att det också måste ha funnits djupare liggande, dunklare orsaker.
Indignations-stormen berodde helt enkelt på att-- möjligheten att recensentens spådom skulle gå i uppfyllelse inte var utesluten.

" Död amazon" är en omstridd dikt, omstridd som allt utpräglat, men ingen kan förneka att den är av stark verkan; den ger mycket av
ögonblicket men också en fläkt av det som går utöver ögonblicket, den säger något väsentligt om henne som bekänt: "Sparta har alltid haft en outgrundlig tjusning för mig" och som en gång älskade sköldmöns raka väg mot målet.
Den kommer säkert att leva länge och för eftervärlden forma legenden om Karin Boye: " Mycket mörk och med stora ögon; klädd i resdräkt när hon försvann".
Fortsättning del 5 följer.

Fortsättning från del 2.
Från detta ursprung stammar något av det som, förändrat och omdanat, blir till det mest oefterhärmliga i Karin Boyes poesi: de fria rytmernas stränga och hårda lagar, själva strålklangen i versen, "strängarna spända till bristning".

De har en djup inre frändskap, dessa två ensamma gestalter, återuppväckaren av den hellenska sången och den unga amazonen i vår literatur.
Deras livsstil är dorisk. I bådas diktning strålar samma obevekliga kalla stjärnglans över mörka djup.

EFTER DÖDEN.
-------------
Att Karin Boyes frivilliga vandring ut ur livet, träffade med sådan chockartad styrka beroende delvis på att de flesta människor, också vänner och närstående, hade uppfattat henne som stark och bejakande.
Den tydligt utsagda meningen i hennes prosaböcker, är nästan alltid livsfrämjande och en grundstämning i lyriken är tapperhet och förtröstan.

Inlägg: En mer lyhörd biktmottagare fick Karin Boye i Upsala, dit hon ofta reste för att hälsa på Anita Nathorst, sin andliga mor som Karin Boye ibland kallade henne.
Och det är ett faktum att Anita Nathorst vid flera tillfällen, har spelat en sällsam roll för Karin Boye när hon råkat in i tvångslägen.
Slut på inlägg.

Nu sprang fjädern upp till det lönnliga. Belysningen blev en annan.
Man såg de många varsel som Karin Boyes diktning innehåller.
Från hennes död genom is i vårnatten--- på berget med vid utsikt och träd som tysta vittnen--- utgick som från hennes dikt skakande sanning med skönhetsverkan.

Var det " Förinta oss!" eller " Förbarma dig!" som ljöd starkast?
Frågan tränger sig på och olika svar gavs.
En viss vacklan i bedömningen präglade den minnesbok över författarinnan som vänner gav ut hösten 1942.

Den föddes ur deras känslor av sorg och saknad, i vilka kanske också blandades samvetsförebråelser, över att ha varit otillräckliga som vänner.
Boken räddade värdefullt förstahands matreal och gav en grund att bygga på.
Viktor Svanberg drog upp de första konturerna till en biografi; två skalder, Ekelöv och Martinsson, satte sökarljus på Karin Boyes väg
inifrån egen insikt, och genom det subjektiva sättet att hantera belysningen uppstod oväntade dagrar.

Andra berättade personliga minnen och intryck.
Om bilden av den döda ändå blev för blek, så berodde det kanske på att bidragsgivarna, som mer eller mindre aningslöst kretsade kring Karin Boyes livsproblematik, vid denna tidpunkt varken vågade eller kunde gå den närmare in på livet.
Dom flydde istället till ett vagt filosoferande över hennes död.

Fortsättning följer, del 4.

Forts. Karin Boye.
I sin egenart dyker Karin Boyes bild och bestämmelse redan upp i en samling - ungdomsvers, som blivit bevarad.
Ett hundratal dikter renskrivna med hennes karateristiskt raka och höga handstil, en del har gått upp i den-tjugotvåårigas debutbok " Moln "(1922)

Det förgätna templet, heter ett av de större ungdomspoemen. Vad vandraren ber den okände guden om, är inte lycka och makt, inte kunskap eller rättesnöre: " Det som behövs är icke tankens styrka-- vad hjälper den, om viljans arm är svag?
Det som behövs är ingen särskild lära, ej efterlevnad av en särskild lag.
Men det som fattas mänskokrypens massa, det som vi väntat och som aldrig kom-- det allvar, som för läran ut i livet, det är den gåva som jag tigger om! "

Karin Boyes dikt har ofta bönens form. Det allvar som för läran ut i livet, var för henne ett allvar intill döden.
Så lyder en annan bön ( den har upptagits i " Moln "):
Bed om ett: djupt allvar-- det som blev mångens bane--
och ännu ett därutöver : hjärtats tystlåtenhet.

Att tolka hjärtats förtegna ton och sammantränga det starka känsloinnehållet i frasfri lyrisk ordknapphet, har Karin Boye lärt sig i Bo Bergmans skola.
Till honom är en otryckt tacksamhets dikt riktad: när mörker täckte mig, förnam jag tröstande väl ett hjärtas slag.

Men redan denna upptakt till hyllningsdikten pekar fram till en annan mästare: Vilhelm Ekelund.
För Karin Boye har hans lyrik av allt att döma, den stora uppenbarelsen.
Långt efter det hon slutat skriva hymner till Hellas och till Eros med hans ord och i hans annda, återkommer de Ekelundska tongångarna, för att ge struktur och klang i Karin Boyes egen musik.

Fortsättning följer, del 3.

Lite historik och Rescentioner om Karin Boye.
Du som är intesserad av ämnet, välkomnas varmt att komma med material
Jag kommer att delge lite material i några avsnitt, del 1.

Det är svårt att komma åt sanningen, om, och varför Karin Boye en aprilkväll år 1946, då det hördes i radon en efterlysning av henne av polisen i Alingsås.
I all tysthet hade Karin Boye gått upp och satt sig på ett berg, ensam under stjärnorna med ett sömnmedel och en flaska vatten som enda proviant på den sista färden.

Om detta gick många rykten i landet, man pekade ut konflikter i hennes liv och många ville avslöja okända sidor av hennes väsen.
Man vill ju komma till klarhet om detta,fast det inte angick dem
om en annan människas yttersts beslut om sig själv.
Den ene skall finna ett, den andre ett annat, förklaringar är sällan svåra att hitta.
Men sanningen? Våra avgörande handlingar är som en diktares dikter, de har sina påvisbara motiv och förlopp.

Men deras ursprungsskärna djupt i vårt väsen, deras innersta sanningar kommer vi inte åt.
Vore det tillåtet att lägga en estetisk syn på saken, skulle man kunna säga att Karin Boyes död var en dikt av Karin Boye, allvarlig och enkel och ändå i sin oåtkommlighet, gäckande alla närgångna tolkningsförsök.
Som ung flicka ritade hon åt sig ett exlibris i svart och vitt, en sittande späd kvinnogestalt med uppdragna knän och blicken vänd mot de stora stjärnorna i den svarta rymden.
Det är som om hon omedvetet hade tecknat en bild av sig själv i den sista natten.

Så vill vi också gärna minnas henne - Karin Boye stjärnornas speciella vän i vår litteratur.

Fortsättning följer med del 2.

Det är många som lyssnar på mina sånger på YouTube. Det är nu i skrivande stund över 80 000 visningar av sången Där skall rosorna för evigt blomma. Här nedan kan du se den också direkt!